verb Imp
forkast
verb indikativ presens
forkaster
verb indikativ preteritum
forkastet

forkaste (verb)

  • (verb) hilgut; (verb) healbadit
    Brasils regjering har forkastet å sikre urfolkenes jordrettigheter.
    Brasila ráđđehus lea healbadan dáhkideames eamiálbmogiid eananvuoigatvuođaid.
verb Imp
forkast
verb indikativ presens
forkaster
verb indikativ preteritum
forkastet
forkaste Oza buot hámiid teavsttain →
  • forkaste verb infinitiv

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

forkaste lea vejolaččat dán sáni hápmi:

forkaste Oza buot hámiid teavsttain →
  • forkaste verb infinitiv
fór Oza buot hámiid teavsttain →
  • fór subst. Cmp/null sammensetning
kaste Oza buot hámiid teavsttain →
  • kaste subst. Msc ent. ubestemt