verb Imp
hør
verb indikativ presens
hører
verb indikativ preteritum
hørte

høre (verb)

verb Imp
hør
verb indikativ presens
hører
verb indikativ preteritum
hørte
høre Oza buot hámiid teavsttain →
  • høre verb infinitiv

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

høre lea vejolaččat dán sáni hápmi:

høre Oza buot hámiid teavsttain →
  • høre verb infinitiv