lande (verb)
-
(verb) seaivut
- Ørna lander på en bergkant like ved.
- Goaskin seaivu lagaš bákteravdii.
land (subst.)
-
(stat)
(subst.) riika
- Det samiske folket bor i fire land.
- Sámi álbmot ássá njealji riikkas.
-
(mark)
(subst.) eana
- Det er trafikk både på land, i vann og i lufta.
- Lea johtolat sihke eatnamis, čázis ja áimmus.
- Rettigheter til land og vann.
- Vuoigatvuođat eatnamiidda ja čáziide.
-
(fastland)
(subst.) nannán
- Trålere og store og havgående fartøy må fiske utenfor 12 og 6 nautiske mil fra land.
- Trolárat ja stuorra fatnasat ja mearrafatnasat fertejit bivdit olggobealde 12 ja 6 nautalaš miilla eret nannámis.
Juoga ii doaimma?
Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.
land lea vejolaččat dán sáni hápmi:
- land Oza buot hámiid teavsttain →
-
- land subst. Neu ent. ubestemt
- land subst. Neu flt. ubestemt
- Land subst. egennavn
- lande Oza buot hámiid teavsttain →
-
- lande verb Imp