verb Imp
makt
verb indikativ presens
makter
verb indikativ preteritum
maktet

makte (verb)

verb Imp
makt
verb indikativ presens
makter
verb indikativ preteritum
maktet
makte Oza buot hámiid teavsttain →
  • makte verb Imp


makt (subst.)

  • (kraft, styrke) (subst.) vuoibmi
    Barentssamarbeidet er bedre enn noen militær makt for å opprettholde fred og tillit.
    Barentsovttasbargu lea buoret go makkárge militeara vuoibmi doalahit ráfi ja luohttevašvuođa.
  • (med makt, med vold) (adverb) veagal
makt Oza buot hámiid teavsttain →
  • makt subst. Fem ent. ubestemt

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

makt lea vejolaččat dán sáni hápmi:

makt Oza buot hámiid teavsttain →
  • makt subst. Fem ent. ubestemt
makte Oza buot hámiid teavsttain →
  • makte verb Imp