veg (subst.)
- 1. (subst.) geaidnu; (subst.) luodda
- 2. (sti) (subst.) bálggis
- 3. (vinterveg) (subst.) raŧŧi
-
4.
(langs vegen)
(adverb) geaidnoráigge;
(adverb) luoddaráigge
- Jeg kom der langs den veien.
- Mun bohten diekko dien luoddaráigge.
-
5.
(i vegen)
(adverb) ovddas
- Hun hørte ikke, og så heller ikke lenger, tankene var i vegen.
- Son ii gullan, ii ge oaidnán šat, jurdagat ledje ovddas.
-
6.
(i vegen)
(postposisjon) ovddas
- Du står i veien for meg.
- Don čuoččut mu ovddas.
Juoga ii doaimma?
Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.
veg lea vejolaččat dán sáni hápmi:
- veg Oza buot hámiid teavsttain →
-
- veg subst. Msc ent. ubestemt