birget (verb)
-
(verb) pärjätä;
tulla toimeen
- Mu ii gánnát hástalit, it muinna gal birge.
-
_FIN_
- Mii galgat birget njálgáid haga.
-
_FIN_
Juoga ii doaimma?
Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.
birget lea vejolaččat dán sáni hápmi:
- birgehit Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- birgehit V TV Imprt ConNeg
- birgehit V TV Imprt Sg2
- birgehit V TV Ind Prs ConNeg
- birget Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- birget V IV
- birget V IV Inf
- birget V IV Ind Prs Pl1
- birget V IV Ind Prs Sg2
- Birgget Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- Birgget Err/Orth N Prop Sem/Fem Attr
- Birgget Err/Orth N Prop Sem/Fem Sg Acc Err/Orth-nom-acc
- Birgget Err/Orth N Prop Sem/Fem Sg Gen Err/Orth-nom-gen
- Birgget Err/Orth N Prop Sem/Fem Sg Nom
- Der/d
-
- Der/d V Imprt ConNeg
- Der/d V Imprt Sg2
- Der/d V Ind Prs ConNeg
- Der/h
-
- Der/h V Imprt ConNeg
- Der/h V Imprt Sg2
- Der/h V Ind Prs ConNeg
Davvisámegiella
Norsk
Suomi
English