bivdit (verb)
-
1.
(verb) fiske;
(verb) jakte
- Muhto joddobuođuiguin bivdojuvvo luossa miehtá Deanu.
- Men med posegarnstengsel blei det fiska laks langs heile Tana.
-
2.
(verb) be;
(verb) anmode
- Mun bivddán du vuolgit dál.
- Jeg ber deg dra nå.
Juoga ii doaimma?
Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.
bivdit lea vejolaččat dán sáni hápmi:
- bivdi Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- bivdi subst. handlernomen flt. nominativ
- bivdit Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- bivdit verb transitiv infinitiv
- bivdit verb transitiv
- bivdit verb transitiv indikativ presens 1.p.flt.
- Der/NomAg
-
- avledet handlernomen subst. flt. nominativ