ent. flt.
nominativ dakkár dakkárat
genitiv dakkára dakkáriid
akkusativ dakkára dakkáriid
illativ dakkárii dakkáriidda
lokativ dakkáris dakkáriin
komitativ dakkáriin dakkáriiguin
essiv dakkárin
Eanet sojahanhámit →

dakkár (pron. demonstr.)

  • (pron. demonstr.) slik
    Jođiheaddji diehtá ahte dakkár evttohus baldá olu olbmuid.
    Lederen vet at et slikt forslag skremmer mye folk.
    Das leat dološ sárgumat vuođđun, ovdamearkka dihte dakkárat go meavrresgáris ledje.
    Den har gamle tegninger som grunnlag, for eksempel slike som var på runebomma.
ent. flt.
nominativ dakkár dakkárat
genitiv dakkára dakkáriid
akkusativ dakkára dakkáriid
illativ dakkárii dakkáriidda
lokativ dakkáris dakkáriin
komitativ dakkáriin dakkáriiguin
essiv dakkárin
Eanet sojahanhámit →
dakkár Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • dakkár pron. demonstr. attr.
  • dakkár pron. demonstr. ent. nominativ

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

dakkár lea vejolaččat dán sáni hápmi:

dakkár Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • dakkár pron. demonstr. attr.
  • dakkár pron. demonstr. ent. nominativ