ent. flt.
nominativ dutkamuš dutkamušat
akkusativ dutkamuša dutkamušaid
genitiv dutkamuša dutkamušaid
illativ dutkamuššii dutkamušaide
lokativ dutkamušas dutkamušain
komitativ dutkamušain dutkamušaiguin
essiv dutkamuššan
Eanet sojahanhámit →

dutkamuš (subst.)

ent. flt.
nominativ dutkamuš dutkamušat
akkusativ dutkamuša dutkamušaid
genitiv dutkamuša dutkamušaid
illativ dutkamuššii dutkamušaide
lokativ dutkamušas dutkamušain
komitativ dutkamušain dutkamušaiguin
essiv dutkamuššan
Eanet sojahanhámit →
dutkamuš Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • dutkamuš subst. ent. nominativ

presens (odne) preteritum (ikte)
1.p.ent. dutkkan dutken
2.p.ent. dutkkat dutket
3.p.ent. dutká dutkkai
1.p.tot. dutke dutkkaime
2.p.tot. dutkabeahtti dutkkaide
3.p.tot. dutkaba dutkkaiga
1.p.flt. dutkat dutkkaimet
2.p.flt. dutkabehtet dutkkaidet
3.p.flt. dutket dutke
presens nektingsform
dutkka
preteritum nektingsform
dutkan
perf.partisipp
dutkan
Eanet sojahanhámit →

dutkat (verb)

presens (odne) preteritum (ikte)
1.p.ent. dutkkan dutken
2.p.ent. dutkkat dutket
3.p.ent. dutká dutkkai
1.p.tot. dutke dutkkaime
2.p.tot. dutkabeahtti dutkkaide
3.p.tot. dutkaba dutkkaiga
1.p.flt. dutkat dutkkaimet
2.p.flt. dutkabehtet dutkkaidet
3.p.flt. dutket dutke
presens nektingsform
dutkka
preteritum nektingsform
dutkan
perf.partisipp
dutkan
Eanet sojahanhámit →


Der/muš (subst.)

Der/muš
  • avledning: -muš subst. ent. nominativ

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

dutkamuš lea vejolaččat dán sáni hápmi:

Der/muš
  • avledning: -muš subst. ent. nominativ
dutkamuš Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • dutkamuš subst. ent. nominativ
dutkat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • dutkat verb transitiv