ent. flt.
nominativ giehta gieđat
akkusativ gieđa gieđaid
genitiv gieđa gieđaid
illativ gihtii gieđaide
lokativ gieđas gieđain
komitativ gieđain gieđaiguin
essiv giehtan
Eanet sojahanhámit →

giehta (subst.)

  • 1. (subst.) arm
    (den ene av menneskets to kroppsdeler som er fast i overkroppen)
    Son bijai gieđa su birra.
    Han la armen rundt ham.
    Son bijai gieđaidis ruossalassii.
    Hun la armene i kors.
  • 2. (subst.) hand
    (armens (1) nederste del, som er flat og deler seg i fem kroppsdeler)
    Koronaáiggi mii basaimet gieđaid dávjá.
    I koronatiden vasket vi hendene ofte.
    Máret válddii su gihtii, ja dajai: "vuolgu".
    Máret tok henne i hånden og sa: "la oss dra".
ent. flt.
nominativ giehta gieđat
akkusativ gieđa gieđaid
genitiv gieđa gieđaid
illativ gihtii gieđaide
lokativ gieđas gieđain
komitativ gieđain gieđaiguin
essiv giehtan
Eanet sojahanhámit →
giehta Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • giehta subst. ent. nominativ

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

giehta lea vejolaččat dán sáni hápmi:

giehta Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • giehta subst. ent. nominativ