gulahallan (subst.)
gulahallat (verb)
- 1. forstå hverandre
-
2.
(verb) kommunisere
- Sámediggi lea gulahallan Sámi Doaktáriid Servviin dán ášši birra.
- Sametinget har kommunisert med den samiske legeforeninga om denne saka.
gulahit (verb)
Der/alla (verb)
- X skjer flere ganger
gullat (verb)
-
1.
(verb) høre
- In háliit gullat duokkáraš sivahis čuoččuhusaid.
- Jeg vil ikke høre grunnløse påstander som det der.
-
2.
(med illativ)
(verb) tilhøre
- Boastajuogadeddjiide lea muhtumin veadjemeahttun diehtit geasa reivvet gullet.
- For postbetjenter er det av og til umulig å vite hvem brevene tilhører.
Der/h (verb)
Der/halla (verb)
Juoga ii doaimma?
Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.
gulahallan lea vejolaččat dán sáni hápmi:
- Actio+Gen Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- aktio genitiv
- Actio+Nom Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- aktio nominativ
- Der/alla
-
- avledning: -alla verb
- avledning: -alla verb indikativ preteritum nektingsform
- avledning: -alla verb perf.partisipp
- Der/h
-
- avledning: -h verb
- Der/halla
-
- avledning: -halla verb
- avledning: -halla verb indikativ preteritum nektingsform
- avledning: -halla verb perf.partisipp
- Der/NomAct
-
- avledet handlingsnomen subst. ent. genitiv
- avledet handlingsnomen subst. ent. nominativ
- gulahallan Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- gulahallan subst. ent. genitiv
- gulahallan subst. ent. nominativ
- gulahallat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- gulahallat verb transitiv
- gulahallat verb transitiv indikativ preteritum nektingsform
- gulahallat verb transitiv perf.partisipp
- gulahit Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- gulahit verb transitiv
- gullat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- gullat verb transitiv