ent. flt.
nominativ juolgi juolggit
akkusativ juolggi julggiid
genitiv juolggi julggiid
illativ juolgái julggiide
lokativ juolggis julggiin
komitativ julggiin julggiiguin
essiv juolgin
Eanet sojahanhámit →

juolgi (subst.)

  • 1. (subst.) bein
    (den ene av et menneskes kroppsdel, som er fast i underkroppen)
    Son illudii fanahit julggiid.
    Han gledet seg til å strekke på beina.
  • 2. (subst.) fot
    (beinets (1) nederste del, som er flat og deler seg i fem kroppsdeler)
  • 3. (subst.) legg
  • 4. (mål) (subst.) fot
    35 juolggi fanas máksá lagabui beannot miljovnna.
    En 35 fots båt koster nærmere halvannen million.
ent. flt.
nominativ juolgi juolggit
akkusativ juolggi julggiid
genitiv juolggi julggiid
illativ juolgái julggiide
lokativ juolggis julggiin
komitativ julggiin julggiiguin
essiv juolgin
Eanet sojahanhámit →
juolgi Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • juolgi subst. ent. nominativ

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

juolgi lea vejolaččat dán sáni hápmi:

juolgat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • juolgat verb intransitiv imperativ 2.p.tot.
  • juolgat verb intransitiv pres.partisipp
juolgi Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • juolgi subst. ent. nominativ