ent. flt.
nominativ máŋga máŋggat
genitiv máŋgga máŋggaid
akkusativ máŋga máŋggaid
illativ máŋgii máŋggaide
lokativ máŋggas máŋggain
komitativ máŋggain máŋggaiguin
essiv máŋgan
Eanet sojahanhámit →

máŋga (pron. ubestemt)

  • (pron.) mange
    Doppe ledje máŋga ealgga.
    Der var det mange elger.
    Dilli lea leamaš nu máŋggaid jagiid.
    Situasjonen har vært slik i mange år.
ent. flt.
nominativ máŋga máŋggat
genitiv máŋgga máŋggaid
akkusativ máŋga máŋggaid
illativ máŋgii máŋggaide
lokativ máŋggas máŋggain
komitativ máŋggain máŋggaiguin
essiv máŋgan
Eanet sojahanhámit →
máŋga Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • máŋga pron. ubestemt ent. akkusativ
  • máŋga pron. ubestemt ent. nominativ

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

máŋga lea vejolaččat dán sáni hápmi:

máŋga Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • máŋga pron. ubestemt ent. akkusativ
  • máŋga pron. ubestemt ent. nominativ