presens (odne) preteritum (ikte) kondisjonalis
(mun) sagan sahken sagalin
sagašin
(don) sagat sahket sagalit
sagašit
(son) sahká sagai sagalii
sagašii
(moai) sahke sagaime sagaleimme
sagašeimme
(doai) sahkabeahtti sagaide sagaleidde
sagašeidde
(soai) sahkaba sagaiga sagaleigga
sagašeigga
(mii) sahkat sagaimet sagaleimmet
sagašeimmet
(dii) sahkabehtet sagaidet sagaleiddet
sagašeiddet
(sii) sahket sahke sagaledje
sagašedje
presens nektingsform
(odne in) saga
preteritum nektingsform
(ikte in) sahkan
kondisjonalis nektingsform
(in) sagale
(in) sagaše
perf.partisipp
(lean) sahkan
imperativ 2.p.ent.
(til en) saga
imperativ 2.p.tot.
(til to) sahkki
imperativ 2.p.flt.
(til flere) sahket
(til flere) sahkket
Eanet sojahanhámit →

sahkat (verb)

presens (odne) preteritum (ikte) kondisjonalis
(mun) sagan sahken sagalin
sagašin
(don) sagat sahket sagalit
sagašit
(son) sahká sagai sagalii
sagašii
(moai) sahke sagaime sagaleimme
sagašeimme
(doai) sahkabeahtti sagaide sagaleidde
sagašeidde
(soai) sahkaba sagaiga sagaleigga
sagašeigga
(mii) sahkat sagaimet sagaleimmet
sagašeimmet
(dii) sahkabehtet sagaidet sagaleiddet
sagašeiddet
(sii) sahket sahke sagaledje
sagašedje
presens nektingsform
(odne in) saga
preteritum nektingsform
(ikte in) sahkan
kondisjonalis nektingsform
(in) sagale
(in) sagaše
perf.partisipp
(lean) sahkan
imperativ 2.p.ent.
(til en) saga
imperativ 2.p.tot.
(til to) sahkki
imperativ 2.p.flt.
(til flere) sahket
(til flere) sahkket
Eanet sojahanhámit →
sahkat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • sahkat verb intransitiv infinitiv
  • sahkat verb intransitiv indikativ presens 1.p.flt.

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

sahkat lea vejolaččat dán sáni hápmi:

Sahka Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • Sahka subst. egennavn pl. nominativ
sahkat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • sahkat verb intransitiv infinitiv
  • sahkat verb intransitiv indikativ presens 1.p.flt.