seaŋgaguoras (adverb)

  • (adverb) ved senga
    Čohkkán su seaŋgaguoras ja njávkkadan su gulul.
    Jeg sitter ved senga hennes og stryker henne forsiktig.
seaŋgaguoras Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • seaŋgaguoras adverb

ent. flt.
nominativ seaŋga seaŋggat
akkusativ seaŋgga seaŋggaid
genitiv seaŋgga seaŋggaid
illativ seŋgii seaŋggaide
lokativ seaŋggas seaŋggain
komitativ seaŋggain seaŋggaiguin
essiv seaŋgan
Eanet sojahanhámit →

seaŋga (subst.)

ent. flt.
nominativ seaŋga seaŋggat
akkusativ seaŋgga seaŋggaid
genitiv seaŋgga seaŋggaid
illativ seŋgii seaŋggaide
lokativ seaŋggas seaŋggain
komitativ seaŋggain seaŋggaiguin
essiv seaŋgan
Eanet sojahanhámit →

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

seaŋgaguoras lea vejolaččat dán sáni hápmi:

guorra Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • guorra subst. ent. akkusativ poss. 3.p.ent.
  • guorra subst. ent. genitiv poss. 3.p.ent.
  • guorra subst. ent. lokativ
seaŋga Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • seaŋga subst.
seaŋgaguoras Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • seaŋgaguoras adverb
seaŋgaguorra Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • seaŋgaguorra subst. ent. lokativ
  • seaŋgaguorra subst. ent. akkusativ poss. 3.p.ent.
  • seaŋgaguorra subst. ent. genitiv poss. 3.p.ent.