staigat lea vejolaččat dán sáni hápmi:
presens (odne) | preteritum (ikte) | |
---|---|---|
1.p.ent. | (mun) staiggan | staigen |
2.p.ent. | (don) staiggat | staiget |
3.p.ent. | (son) staigá | staiggai |
1.p.tot. | (moai) staige | staiggaime |
2.p.tot. | (doai) staigabeahtti | staiggaide |
3.p.tot. | (soai) staigaba | staiggaiga |
1.p.flt. | (mii) staigat | staiggaimet |
2.p.flt. | (dii) staigabehtet | staiggaidet |
3.p.flt. | (sii) staiget | staige |
- presens nektingsform
- (odne in) staigga
- preteritum nektingsform
- (ikte in) staigan
- perf.partisipp
- (lean) staigan
- imperativ 2.p.ent.
- (til en) staigga
- imperativ 2.p.tot.
- (til to) staigi
- imperativ 2.p.flt.
- (til flere) staiget
staigat (verb)
- 1. slå seg til ro
-
2.
(verb) avta
- Dálki ja dávda sáhttet staigat.
- Vær og sykdom kan avta.
presens (odne) | preteritum (ikte) | |
---|---|---|
1.p.ent. | (mun) staiggan | staigen |
2.p.ent. | (don) staiggat | staiget |
3.p.ent. | (son) staigá | staiggai |
1.p.tot. | (moai) staige | staiggaime |
2.p.tot. | (doai) staigabeahtti | staiggaide |
3.p.tot. | (soai) staigaba | staiggaiga |
1.p.flt. | (mii) staigat | staiggaimet |
2.p.flt. | (dii) staigabehtet | staiggaidet |
3.p.flt. | (sii) staiget | staige |
- presens nektingsform
- (odne in) staigga
- preteritum nektingsform
- (ikte in) staigan
- perf.partisipp
- (lean) staigan
- imperativ 2.p.ent.
- (til en) staigga
- imperativ 2.p.tot.
- (til to) staigi
- imperativ 2.p.flt.
- (til flere) staiget
- staigat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- staigat verb intransitiv infinitiv
- staigat verb intransitiv indikativ presens 1.p.flt.
Juoga ii doaimma?
Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.
staigat lea vejolaččat dán sáni hápmi:
- staigadit Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- staigadit verb transitiv indikativ presens nektingsform
- staigat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
-
- staigat verb intransitiv infinitiv
- staigat verb intransitiv indikativ presens 1.p.flt.