presente (odne) pretérito (ikte) kondisjonalis
aniha anihii anihivččii
aniheaba aniheigga anihivččiiga
anihit anihedje anihivčče
presente negación
anit
pretérito negación
anihan
kondisjonalis negación
anihivčče
perf.participio
anihan
Eanet sojahanhámit →

anihit (verb)

  • 1. (verb) aprovechar (IV, Span: TV)
    Geavahuvvon dávvirat ain anihit.
    Podemos aprovechar las cosas usadas.
    Geavahuvvon dávvirat ain anihit.
    Las cosas usadas todavía se pueden aprovechar.
  • 2. (verb) usar (IV, Span: TV)
  • 3. (verb) utilizar (IV, Span: TV)
  • 4. (VLc) poner en uso (IV, Span: TV)
    Ii dat fanas anit.
    Ese bote no se puede poner en uso.
presente (odne) pretérito (ikte) kondisjonalis
aniha anihii anihivččii
aniheaba aniheigga anihivččiiga
anihit anihedje anihivčče
presente negación
anit
pretérito negación
anihan
kondisjonalis negación
anihivčče
perf.participio
anihan
Eanet sojahanhámit →
anihit Sátnehistorjá → (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • anihit verb transitiv infinitivo
  • anihit verb transitiv indicativo presente tercera persona plural

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

anihit lea vejolaččat dán sáni hápmi:

anihit Sátnehistorjá → (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • anihit verb transitiv infinitivo
  • anihit verb transitiv indicativo presente tercera persona plural
atnit Sátnehistorjá → (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • atnit verb transitiv
Der/h Sátnehistorjá → (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • avledning: -h verb infinitivo
  • avledning: -h verb indicativo presente primera persona plural
  • avledning: -h verb indicativo presente tercera persona plural
  • avledning: -h verb indicativo pretérito segunda persona singular