maŋidit lea vejolaččat dán sáni hápmi:
| presente (odne) | pretérito (ikte) | kondisjonalis |
|---|---|---|
| maŋidan | maŋidin | maŋidivččen |
| maŋidat | maŋidit | maŋidivččet |
| maŋida | maŋidii | maŋidivččii |
| maŋidetne | maŋideimme | maŋidivččiime |
| maŋideahppi | maŋideidde | maŋidivččiide |
| maŋideaba | maŋideigga | maŋidivččiiga |
|
maŋidat
maŋidit |
maŋideimmet | maŋidivččiimet |
| maŋidehpet | maŋideiddet | maŋidivččiidet |
| maŋidit | maŋidedje | maŋidivčče |
- presente negación
- maŋit
- pretérito negación
- maŋidan
- kondisjonalis negación
- maŋidivčče
- perf.participio
- maŋidan
- imperativo segunda persona singular
- maŋit
- imperativo segunda persona dual
- maŋideahkki
- imperativo segunda persona plural
- maŋidehket
maŋidit (verb)
- 1. (verb) atrasar (TV)
- 2. (verb) retrasar (TV)
- 3. (Un plazo) (verb) prolongar (TV)
| presente (odne) | pretérito (ikte) | kondisjonalis |
|---|---|---|
| maŋidan | maŋidin | maŋidivččen |
| maŋidat | maŋidit | maŋidivččet |
| maŋida | maŋidii | maŋidivččii |
| maŋidetne | maŋideimme | maŋidivččiime |
| maŋideahppi | maŋideidde | maŋidivččiide |
| maŋideaba | maŋideigga | maŋidivččiiga |
|
maŋidat
maŋidit |
maŋideimmet | maŋidivččiimet |
| maŋidehpet | maŋideiddet | maŋidivččiidet |
| maŋidit | maŋidedje | maŋidivčče |
- presente negación
- maŋit
- pretérito negación
- maŋidan
- kondisjonalis negación
- maŋidivčče
- perf.participio
- maŋidan
- imperativo segunda persona singular
- maŋit
- imperativo segunda persona dual
- maŋideahkki
- imperativo segunda persona plural
- maŋidehket
- maŋidit Sátnehistorjá → (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
-
- maŋidit verb transitiv infinitivo
- maŋidit verb transitiv indicativo presente primera persona plural
- maŋidit verb transitiv indicativo presente tercera persona plural
- maŋidit verb transitiv indicativo pretérito segunda persona singular
Juoga ii doaimma?
Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.
maŋidit lea vejolaččat dán sáni hápmi:
- maŋidit Sátnehistorjá → (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
-
- maŋidit verb transitiv infinitivo
- maŋidit verb transitiv indicativo presente primera persona plural
- maŋidit verb transitiv indicativo presente tercera persona plural
- maŋidit verb transitiv indicativo pretérito segunda persona singular
Davvisámegiella
Norsk
Suomi
English