indicativo presente (hoy) pretérito (ayer)
subjuntivo imperativo
Eanet sojahanhámit →

acabarse (verbo)

  • 1. nohkat (Prnl, IV)
    Comes tan poco que te estás acabando.
    Don borat nu unnán ahte don leat nohkamin.
  • 2. nohkat (IV, Imp, 3per)
    Los huevos se han acabado en la tienda.
    Rámbuvrras leat nohkan monit.
  • 3. gollat (IV, PassV)
    Se me ha acabado la batería.
    Báhtter lea gollan.
indicativo presente (hoy) pretérito (ayer)
subjuntivo imperativo
Eanet sojahanhámit →

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

acabarse lea vejolaččat dán sáni hápmi:

acabar (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • acabar Vblex Inf se Prn Enc Ref tercera persona Mf Sp