indicativo presente (hoy) pretérito (ayer)
subjuntivo imperativo
Eanet sojahanhámit →

haber (verbo)

  • leat (AuxV)
    He comido.
    Mun lean borran.
    Cuando llegó María yo ya había terminado.
    Go María bođii, de mun juo ledjen geargan.
indicativo presente (hoy) pretérito (ayer)
subjuntivo imperativo
Eanet sojahanhámit →

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

haber lea vejolaččat dán sáni hápmi:

haber (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • haber subst. M singular
haber (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • haber Vbhaver Inf
  • haber Vblex Inf