habla (subst.)

  • 1. hállan (La facultad) (Sg: el +)
    Tras el accidente perdió el habla.
    Lihkuhisvuođa maŋŋil son massii hállama.
  • 2. hupman (La facultad) (Sg: el +)
  • 3. hállangiella (El idioma hablado) (Sg: el +)
  • 4. hupmangiella (El idioma hablado) (Sg: el +)
  • 5. suopman (Sg: el +)
    Las hablas de Guovdageaidnu y Kárášjohka son diferentes, pero las personas se entienden con ellas.
    Guovdageainnu ja Kárášjoga suopmanat leat guovttelágánat, muhto sii gulahallet bures gaskaneaset.
  • 6. dialeakta (Sg: el +)
  • 7. hállanvuohki (Sg: el +)
  • 8. hupmanvuohki (Sg: el +)
habla (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • habla subst. F singular

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

habla lea vejolaččat dán sáni hápmi:

habla (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • habla subst. F singular
hablar (Ii gávdno teakstakorpus dán gillii)
  • hablar Vblex imperativo segunda persona singular
  • hablar Vblex Pri tercera persona singular