presens (odne) preteritum (ikte)
1.p.ent. manahan manahin
2.p.ent. manahat manahit
3.p.ent. manaha manahii
1.p.tot. manahetne manaheimme
2.p.tot. manaheahppi manaheidde
3.p.tot. manaheaba manaheigga
1.p.flt. manahat
manahit
manaheimmet
2.p.flt. manahehpet manaheiddet
3.p.flt. manahit manahedje
presens nektingsform
manat
preteritum nektingsform
manahan
perf.partisipp
manahan
Eanet sojahanhámit →

manahit (verb)

  • (være uheldig å tape noe) (verb) miste
    Mun manahin vuodjinkoartta.
    Jeg mistet sertifikatet.
    Dien láhkai mii manahit vejolaš oahpaheddjiid.
    På denne måten mister vi potensielle lærere.
presens (odne) preteritum (ikte)
1.p.ent. manahan manahin
2.p.ent. manahat manahit
3.p.ent. manaha manahii
1.p.tot. manahetne manaheimme
2.p.tot. manaheahppi manaheidde
3.p.tot. manaheaba manaheigga
1.p.flt. manahat
manahit
manaheimmet
2.p.flt. manahehpet manaheiddet
3.p.flt. manahit manahedje
presens nektingsform
manat
preteritum nektingsform
manahan
perf.partisipp
manahan
Eanet sojahanhámit →
manahit Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • manahit verb transitiv infinitiv
  • manahit verb transitiv indikativ presens 1.p.flt.
  • manahit verb transitiv indikativ presens 3.p.flt.
  • manahit verb transitiv indikativ preteritum 2.p.ent.

presens (odne) preteritum (ikte)
1.p.ent. manan mannen
2.p.ent. manat mannet
3.p.ent. manná manai
1.p.tot. manne manaime
2.p.tot. mannabeahtti manaide
3.p.tot. mannaba manaiga
1.p.flt. mannat manaimet
2.p.flt. mannabehtet manaidet
3.p.flt. mannet manne
presens nektingsform
mana
preteritum nektingsform
mannan
perf.partisipp
mannan
Eanet sojahanhámit →

mannat (verb)

presens (odne) preteritum (ikte)
1.p.ent. manan mannen
2.p.ent. manat mannet
3.p.ent. manná manai
1.p.tot. manne manaime
2.p.tot. mannabeahtti manaide
3.p.tot. mannaba manaiga
1.p.flt. mannat manaimet
2.p.flt. mannabehtet manaidet
3.p.flt. mannet manne
presens nektingsform
mana
preteritum nektingsform
mannan
perf.partisipp
mannan
Eanet sojahanhámit →
mannat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • mannat verb intransitiv


Der/h (verb)

Der/h
  • avledning: -h verb transitiv infinitiv
  • avledning: -h verb transitiv indikativ presens 1.p.flt.
  • avledning: -h verb transitiv indikativ presens 3.p.flt.
  • avledning: -h verb transitiv indikativ preteritum 2.p.ent.

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

manahit lea vejolaččat dán sáni hápmi:

Der/h
  • avledning: -h verb transitiv infinitiv
  • avledning: -h verb transitiv indikativ presens 1.p.flt.
  • avledning: -h verb transitiv indikativ presens 3.p.flt.
  • avledning: -h verb transitiv indikativ preteritum 2.p.ent.
manahit Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • manahit verb transitiv infinitiv
  • manahit verb transitiv indikativ presens 1.p.flt.
  • manahit verb transitiv indikativ presens 3.p.flt.
  • manahit verb transitiv indikativ preteritum 2.p.ent.
mannat Sátnehistorjá → Oza buot hámiid teavsttain →
  • mannat verb intransitiv