ved (preposisjon)

  • (postposisjon) bálddas; (postposisjon) guoras
    Ved siden av han sitter ei jente og smiler til han.
    Su bálddas čohkká muhtin nieida ja moddjá sutnje.
    Ved siden gjerdet er det sauer, som prøver å komme seg på vollen.
    Áiddi guoras leat sávzzat, mat bahkkegohtet gieddái.
  • (bevegelse til) (postposisjon) báldii; (postposisjon) gurrii
    Han satte seg ved siden av Sire.
    Son čohkkedii Sire báldii.
    Han knelte ved senga og dro ei svart kasse fram under senga.
    Son čippustii seaŋgga gurrii ja rohttii čáhppes kássa seaŋgga vuolde.
  • (ved senga) (adverb) seaŋgaguoras
    Det var ei bøtte ved senga.
    Seaŋgaguoras lei skállu.
    Mor henta ei bøtte som hun satte ved senga.
    Eadni vieččai skálu maid seaŋgagurrii bijai.
  • (ved bordet) (adverb) beavdeguoras
    Mor løfter barnet opp i fanget slik at hun kan mate det ved bordet.
    Eadni bajida máná sallasis vai beassá su borahit beavdeguoras.
  • (ved døra) (adverb) uksaguoras
    Elle satt ved døra.
    Elle čohkkái uksaguoras.
  • (ved bålet) (subst.) dollagáddi
    Vi sitter lenge ved bålet.
    Mii čohkkát guhká dollagáttis.
    Hun koker litt kaffe, og setter den igjen ved bålet for å trekke.
    Son vuoššasta káfe, ja guođđá dan dollagáddái rávdat.
  • (ved vannet) (subst.) jávregáddi
    Hun hadde lyst til å stoppe opp – spasere litt ved vannet.
    Sus livččii lean miella bisánit - váccašit vehá jávregáttis.
  • (ved elva) (subst.) johkagáddi
    De hadde bål ved elva.
    Soai dolastalaiga johkagáttis.
ved Oza buot hámiid teavsttain →
  • ved preposisjon


ved (subst.)

ved Oza buot hámiid teavsttain →
  • ved subst. Msc ent. ubestemt

Juoga ii doaimma?

Jus fuobmát meattáhusa, de berrešit váldit oktavuođa minguin. Čilge čuolmma ja muital guđe neahttalohkki dahje mobiilatelefovnna don geavahit, ja maid ledjet ohcame go fuobmájit váttisvuođa.

ved lea vejolaččat dán sáni hápmi:

ved Oza buot hámiid teavsttain →
  • ved subst. Msc ent. ubestemt
ved Oza buot hámiid teavsttain →
  • ved preposisjon